.
Okej, det kanske har gått lite för lång tid innan jag bloggade sist. Sorry, men livet här bara flyter på och jag trivs så bra att bloggen helt har blivit bortglömd!
Jag blir bara mer och mer förälskad i denna underbara stad. Miljön, skolan, folket, utelivet, listan kan göras lång! Har en blandade känslor över att lämna det. Längtar som fan att få roadtrippa genom USA med Nahir i maj, komma hem till sverige, efter mina vänner och sedan att flytta till Kurdistan för att börja jobba. Men samtidigt vill jag inte lämna Charleston, studentlivet och människorna jag träffat här. Jag antar att man vet att ens utbyte varit bra när man inte riktigt vill hem än, skönt att jag har två månader kvar!
Trots mitt förälskade tillstånd i denna stad ska jag försöka bättra mig på bloggfronten så mina kära vänner vet att jag lever (om ni tvivlar, kolla fb). Men till dess får ni nöja er med en skrytbild från Spring Break på Bahamas.

Skype alltså
Photojournalism assignment
Då var första uppgiften i min pj kurs avklarad! Uppgiften var att ta en bild på en person som jobbar samtidigt som man skulle visa personens engagemang i jobbet. Utöver detta så skulle bilden också var ”nära inpå” så man kunde ansiktet av personen i fråga och taget utan att vara anordnat eller vad man nu ska säga.
Iaf, av ren lathet så fotade jag Claire medans hon pluggade. Att vara student är ju faktisk ett jobb, ibland… Min professor gillade iaf idén, hoppas han bara är nöjd med bilden i helhet med.

får.inte.bli.sjuk
Det som inte får hända smyger sig på. Jag kan känna det. Näsan är lite små snuvig, huvudet tung och kroppen trött. Jag får inte bli sjuk, jag vill inte bli sjuk!
Idag har jag gjort allt (förutom att ringa mamma och pappa och klaga) jag kan göra i ett litet dorm för att kurera mig. Alltså, jag har sovit, druckit vatten och käkat soppa. Jag pallade mig tom till CVS efter min föreläsning (japp, var duktig och gick på båda mina föreläsningar idag) och köpte multivitamingrejs i hopp om att det ska hjälpa. Hur det går återstår att se.
Plötsligt händer det...
När man minst anar det så kommer jag tillbaka. Eller okej, när jag har gjort precis allt annat än att blogga under tiden man borde plugga… Trots att jag varit här över en månad nu (tiden går så sjukt fort) så har jag fortfarande inte vant mig vid att ha så mycket plugg att göra. Veckan som gått har varit helt extrem; en tenta, två uppsatser (ingen c- eller b uppsats här inte, vi snackar max 4 sidor, a paper…) två quiz och slutligen en muntlig presentation. Veckan som kommer är något lugnare med endast två quiz, en tenta, en fotouppgift och ett paper… Saknar jag mkv slöandet? Det är klart, men kurserna här är så otroligt givande och intressanta att det inte är hela världen att man har läxor upp till öronen varje vecka. Gäller bara att beta av det under veckodagarna så man slipper sitta en söndag kväll som idag och plugga in i det sista.
Vad har jag haft för mig? Tror jag låter bilderna tala ist…

Njutit av solen. Fick en riktig bonnbränna när jag pluggade i solen i ca 40 min! Ibland är man ju extra glad över sina kurdiska gener.

Varit ute kanke en för många gågnger med dessa fina tjejer. Vi håller på att planera in en roadtrip till Florida och en till Charlotte tillsammans!

En kväll ramlade jag i mina underbara men kanske lite för höga pumps. Det resulterade i ett ganska stort sår som 10 dagar senare fortfarande inte läkt.

Ätit lite för myckert av både ortoligt god och ibland inte världens bästa mat.
Bara lite av allt som händer här borta.
En helg senare
Alltså, denna helg slår ganska mycket. En blandning av mys, trevligt umgänge, galenskaper, fylla och såklart shopping.
Fredagen började tyvärr dåligt. Jag vaknade med migrän, vilket händer lite då och då, dock första gången på länge nu. Tror det kan ha med att dricker otroligt mycket kaffe här och struntar i vatten. Ändring på det nu dock (säger jag med en kopp kaffe bredvid mig, men jag har ju en flaska vatten också…). Iaf, så har jag ju haft mina migrän attacker i så många år nu att jag vet exakt hur jag ska handskas med dem. Vaknar jag med migrän finns det tyvärr inte så mycket annat att göra än att ta mina tabletter, dricka lite vatten och somna om. Sagt och gjort. Tyvärr så innebar ju detta att jag missade min Photo Journalist lektion… Iaf så vaknade jag ett par timmar senare utan migrän, utvilad och glad.
Dagen fortsatte med lunch, lite shopping och ett besök hos frisören. Det bästa var nog dock min lilla tripp till Steve Madden. Jag skulle ”bara in en snabbis och kolla”. Yeah right. Ni som känner mig vet vilken svaghet jag har för skor och hur länge jag letat efter de perfekta svarta pumpsen. Men seriöst, jag kunde ju inte hålla mig. För det första så var de på rea. De kostade 50 dollar och brukar ligga runt 1000 lappen hemma i sverige. Förstår ni hur billigt det är?! Iaf, tyvärr hade de inte just min storlek i butiken så jag fick testa samma modell i en annan färg och de beställde snällt hem min storlek i rätt färg. Det är vad jag kallar för service! Tror aldrig att det skulle ske hemma i Sverige… Efter detta lyckorus gick jag vidare till frisören som så fint klippte av mina slitna toppar. Håret blev något kortare (okej, det är tydligen bara jag som tänker på det…) men det var behövligt! Kvällen spenderades med ett härligt gäng, film och öl. Mångkulturella gänget brukar vi kalla oss då vi totalt kan snacka nio språk oss emellan. Ni kanske förstår att det kan bli lite rörigt ibland, speciellt efter ett par öl.

Lördagen började som alla mina och Claires helgdagar börjar; med skolans brunch. Seriöst, den är ett himmelrike för bakis magar och för alla matälskare. Pannkakor, ägg i alla dess former, korvar, våfflor, flingor, mackor (en hel egen avdelning där du kan göra din egna lila subway macka!) och såklart pizza. Ni kanske fattar varför detta snabbt blev en helgtradition… Efter mat intaget förflyttade vi oss båda till skolan bibliotek där internettuppkopplingen är bäst på hela campus och stremade ett par serier. Sedan kom lördagens aktivitet, självklart shopping! Vi åkte iväg med Claires roomie Catherine och hennes vän Rosie till ett Marshalls shopping store. Kortfattat är det som en outlet med otroligt mycket kläder, skor väskor, u name it för en billig peng. Jag hittade ännu ett par Steve Madden pumps för endas 25 dollar (!!!), en massa underkläder och en söt klänning. Nu ska jag låta mitt kreditkort vila ett tag tror jag…
Efter ett par timmar shopping blev vi tjejer såklart hungriga (det krävs mycket mer energi än vad man tror att shoppa ;) ) och drog iväg på jakt efter ett trevligt ställe att käka middag på. Efter mycket om och men hittade vi vårt lilla guldkorn. En sushi bar som låg bokstavligen bredvid motorvägen. Trots det dåliga läget verkade stället populärt då det var 45 min väntan för att få ett bord. Vi hade dock tur och kom in på direkten för att vi endast skulle äta av sushin och inte a la carten. Tydligen var restaurangen uppdelad på ngt konstigt sätt.. Glada vi iaf då det lätt var den bästa sushin jag någonsin ätit! Tyvärr så glömde jag iPhonen i bilen så det blev inga bilder.
Efter den underbara matupplevelsen så skyndade vi oss vidare hem igen för att fixa i ordning oss för en helkväll ute. Eftersom shoppingen och middagen dragit ut på tiden han vi knappt med förfest utan drog direkt iväg till vad jag måste säga är min favoritklubb här än så länge; Fish. Stället har en härlig blandning av klubb och bar men ett litet dansgolv som alltid är fullt med folk.






Den sista bilden är på ett brudpar som hade gift sig tidigare under dagen och var ute och firade det. De var hur gulliga som helst och söp oss tjejer rejält under bordet då de bjöd på en massa drinkar. Hur ofta kan man säga att man träffade på ett nygift par på korgen som söp en under bordet?
När klubben stängde drog vi igång en jakt på efterfest. Kortfattat så kan jag säga att jag blev jämförd (inte första gången heller!) med Kim Kardashian och vi försökte ragga upp en Dominos Pizza hemkörningskille för att han skulle skjutsa oss till våran destination. Men tillslut hamnade vi på en efterfest där Claire i sitt fulla jag försvann för att snacka arkitektur, historia och Afrikas politik. Jag var stöddig mot värden och snackade skit om usa och dess intelligensnivå. Han tyckte tydligen att det bara var roligt och det slutade med att jag spöade skiten ur honom på beer pong (ni skulle varit stola över mig, bc). Rosie, som var min lagkamrat var allmänt full och försökte sitt bästa med att hjälpa mig i spelet, men sprang iväg och försökte snacka franska med Claire (Rosies föräldrar kommer från latinamerika, minns tyvärr inte vilket land). Catherine höll en låg nivå, trodde vi, innan hon kom tillbaka och hade förstört en lampa. Vi hade med andra ord väldigt kul. Morgonen avslutades med att vi hade fått nys om att basketspelarna hade en annan efterfest som vi självklart var tvungna att gå på (tänkte inte alls på att klockan var snart halv 4…). Så vi gick vidare, till ett okänt hus, där vi inte kände någon och knakade på. En tjej i underkläder öppnade och såg allmänt förvirrad ut, då vi snällt frågade om efterfesten. Hon svarade att den tyvärr var slut och vi gick där ifrån skrattades som aldrig förr. Helt enkelt en galen kväll som slutade med att jag i mitt fulla jag mailade olämpliga mail och städade i mitt dorm. Saker man brukar göra när man kommer hem lite för förfriskad helt enkelt. Idag mår vi alla som vi förtjänar.
Oj, oj, det är här blev ju ett extremt långt inlägg. Nu är ju frågan om ni ens gillar såna här inlägg? Skriva gärna vad ni vill att jag ska skriva om, annars får ni stå ut med vad jag känner för att berätta!
Fint folk







En torsdag
Okej, tänkte visa lite vad jag gör här borta i landet allt annat än lagom, och eftersom jag skrev visa och inte berätta så blir det en liten historia från i torsdags.
I torsdags så gick jag och Claire på en basketbollmatch och drack oss lite småfulla. Det var en väldigt trevlig kväll och jag var duktig och tog med mig kameran (just därför kan jag visa er, höhö, jag är ju allt rolig ibland!).

Vi började kvällen med att käka på ett mexikanskt ställe där man kunde beställa in en liter margarita för 14 dollar (!!!). Efter vi druckit upp, var mätta och belåtna begav vi oss vidare till baketbollmatchen. Det var nämligen CofC som spelade mot något annat amerikanskt college. Tyvärr mins varken jag eller Claire vilket lag det var... Men det var ju inte det viktiga, utan själva amerikanska upplevelsen av sport, eller nått..

Jag ber redan här om ursäkt för de dåliga bilderna. Jag och min kamera kom inte riktig överens denna kväll. Hoppas på att min professor i Photo Journalism kan lära mig lite mer så att kommunikationen flyter på lite bättre i framtiden.. Iaf, så slutade tyvärr matchen i förlust, tror vi låg under med 5p eller nått, vilket var tråkigt. Men det gjorde inte så mycket då vi båda var väldigt nöjda med våran amerikanska upplevelse av sport och att vi fick se cheerleaders! Dock så visade det sig att just dessa cheerleaders var kända för att vara dåliga. Och belive me, de var verkligen dåliga. Utöver de akrobatiska övningar på bilden så kunde de inte göra så mycket mer..
Efter matchen fortsatte jag och Claire vidare till bargatan och satte oss och drack ett par drinkar. Baren vi gick till heter AC's och har ett riktigt skön stämning. Bartenderna var trevliga och det var en extrem blandning av folk på stället. Allt ifrån hårdrockare, hiphoppare, punkare till "buissnes men" och studenter. Precis som folket så blandade de musiken hejvillt vilket var ganska underhållande. Tyvärr togs det inga bilder här men ni kanske kan visualisera er stämningen. Kvällen slutade strax efter 12 då både jag och Clarie hade lektioner på fredagen. Summan av kardemumman, en riktigt trevlig kväll!
Nu måste jag tillbaka till böckernas värld och fortsätta plugga. Inget MKV slöande här inte!
12 dagar senare
Allt här är väldigt annorlunda. Jag har alltid tänkt att USA inte kan skilja sig så mycket från Sverige rent kulturmässigt, men jodå, det gör det. Det må endast vara småsaker som att det endast är svarta människor som jobbar med de ”dåliga” jobben. Så som att jobba i skolans cafeteria, städerskor och utomhusarbete. Nu kan jag ju inte yttra mig om det är såhär i hela USA eller endast i the South. En annan väldigt stor skillnad från Sverige är hur trevliga människor är här. Jag kan gå på gatan och folk kan komma fram till mig för de har hört att jag pratat svenska eller sagt ngt med en annan dialekt och fråga mig vart jag kommer ifrån och faktiskt prata med mig ett tag om just det. Folk här är även otroligt hjälpsamma. Jag skulle här om dan till ett av alla husen här på campus för att fixa med min nyckel. Jag hade ingen aning vart just detta hus låg och frågade därför en tjej om hon kunde visa mig vägen. Istället för att bara svara hur jag skulle ta mig dit så gjorde hon mig sällskap och såg till att allt löste sig med min nyckel.



US and A
På praktiken
.
Jag kan fortfarande inte fatta det.
Livet på andra sidan.
Imorgon ska jag få svar gällande utlandstudier. Ju mer jag tänker på det desto mera velig blir jag. Vill jag till USA, eller vill jag till Frankrike? Eller kanske till Hong Kong? Vill jag sen leva vidare i USA, eller lära mig franska, eller bara resa runt i Asien? Fan vet jag. Jag vet bara att jag vill utomlands. Inget mer. Sen tar jag ju examen. Okej, det är ett år tills dess, men fortfarande. Jag är tjejen om gillar att hålla koll. Jag vill veta vad som ska ske. Vad som väntar runt hörnet.
Det enda jag vet att jag vill är att fortsätta plugga på Berghs och få läsa AD. Men nu känns det veligt det med. Detta för att jag igår blev erbjuden jobb som AD på min praktikplats. Alltså i Kurdistan.
Mitt drömjobb. Ja.
Mitt drömland. Nej.
Hur fan gör jag? Det jag vet är att jag ska slutföra min utbildning. Inget ska stoppa mig att ta min examen. Men sen då. Ska jag leva livet utomlands innan Berghs? Eller ska jag flytta till Kurdistan och jobba och sen efter ett par år plugga Berghs, eller ska jag skita i kurdistan, eller skita i Berghs? Fan, det är mycket som surrar igenom mitt huvud just nu. Nu lägger jag allt detta på hyllan, iaf tills imogon då jag vet vilket land jag ska plugga min 6e termin på. Då kanske resten faller på plats..
Konsten att sitta barnvakt.
14 mars.
Jasså, jag trodde det var onsdag. Varför? För att jag jobbar vanligtvis 6 dagar i veckan. Ledig fredag, jobb lördag till torsdag. Förstår ni nu min förvirring? När jag går in på facebook och ser alla folk som peppar inför kvällens festligheter måste jag alltid tänka om en gång innan jag fattar. Aha, det är helg.

