Fint folk
Idag saknar jag mina nära och kära. Det är inte för att jag inte trivs, inte för att jag längtar hem. Utan för att jag idag tog på mig mitt gamla-gamla halsband jag fick från min käre far för många många år sen. Varje gång jag tar på mig detta halsband tänker jag på mina föräldrar och saknar dem självklart. Men eftersom det nu inte bara är de som inte befinner sig i samma land som jag så blir jag ännu mer sentimental.
Sista bilden är på halsbandet som skapade hela denna kännslovåg. Jag vet att jag säkerligen glömt ett x antal människor, det ber jag om ursäkt för. Men ni vet att jag tänker på er alla! Nu ska jag återgå till böckernas underbara värld. Kankse kommer upp ett inlägg om mina kurser och sånt här lite senare (när jag är för uttråkad för att fortsätta plugga).
Upptäckte efter jag publicerat inlägget att jag är med på varje bild. Jag tror att usa har gett mig storhetsvansinne...
En torsdag
Okej, tänkte visa lite vad jag gör här borta i landet allt annat än lagom, och eftersom jag skrev visa och inte berätta så blir det en liten historia från i torsdags.
I torsdags så gick jag och Claire på en basketbollmatch och drack oss lite småfulla. Det var en väldigt trevlig kväll och jag var duktig och tog med mig kameran (just därför kan jag visa er, höhö, jag är ju allt rolig ibland!).
Vi började kvällen med att käka på ett mexikanskt ställe där man kunde beställa in en liter margarita för 14 dollar (!!!). Efter vi druckit upp, var mätta och belåtna begav vi oss vidare till baketbollmatchen. Det var nämligen CofC som spelade mot något annat amerikanskt college. Tyvärr mins varken jag eller Claire vilket lag det var... Men det var ju inte det viktiga, utan själva amerikanska upplevelsen av sport, eller nått..
Jag ber redan här om ursäkt för de dåliga bilderna. Jag och min kamera kom inte riktig överens denna kväll. Hoppas på att min professor i Photo Journalism kan lära mig lite mer så att kommunikationen flyter på lite bättre i framtiden.. Iaf, så slutade tyvärr matchen i förlust, tror vi låg under med 5p eller nått, vilket var tråkigt. Men det gjorde inte så mycket då vi båda var väldigt nöjda med våran amerikanska upplevelse av sport och att vi fick se cheerleaders! Dock så visade det sig att just dessa cheerleaders var kända för att vara dåliga. Och belive me, de var verkligen dåliga. Utöver de akrobatiska övningar på bilden så kunde de inte göra så mycket mer..
Efter matchen fortsatte jag och Claire vidare till bargatan och satte oss och drack ett par drinkar. Baren vi gick till heter AC's och har ett riktigt skön stämning. Bartenderna var trevliga och det var en extrem blandning av folk på stället. Allt ifrån hårdrockare, hiphoppare, punkare till "buissnes men" och studenter. Precis som folket så blandade de musiken hejvillt vilket var ganska underhållande. Tyvärr togs det inga bilder här men ni kanske kan visualisera er stämningen. Kvällen slutade strax efter 12 då både jag och Clarie hade lektioner på fredagen. Summan av kardemumman, en riktigt trevlig kväll!
Nu måste jag tillbaka till böckernas värld och fortsätta plugga. Inget MKV slöande här inte!
12 dagar senare
För 12 dagar sen flög jag från Sverige till Amerika. En händelserik resa som innehöll allt från panik, längtan och oro. Efter mycket om och men (övernattning i Atlanta pga missat flyg) så kom jag äntligen fram till Charleston. Och här trivs jag, som fisken i vattnet.
Allt här är väldigt annorlunda. Jag har alltid tänkt att USA inte kan skilja sig så mycket från Sverige rent kulturmässigt, men jodå, det gör det. Det må endast vara småsaker som att det endast är svarta människor som jobbar med de ”dåliga” jobben. Så som att jobba i skolans cafeteria, städerskor och utomhusarbete. Nu kan jag ju inte yttra mig om det är såhär i hela USA eller endast i the South. En annan väldigt stor skillnad från Sverige är hur trevliga människor är här. Jag kan gå på gatan och folk kan komma fram till mig för de har hört att jag pratat svenska eller sagt ngt med en annan dialekt och fråga mig vart jag kommer ifrån och faktiskt prata med mig ett tag om just det. Folk här är även otroligt hjälpsamma. Jag skulle här om dan till ett av alla husen här på campus för att fixa med min nyckel. Jag hade ingen aning vart just detta hus låg och frågade därför en tjej om hon kunde visa mig vägen. Istället för att bara svara hur jag skulle ta mig dit så gjorde hon mig sällskap och såg till att allt löste sig med min nyckel.
Allt här är väldigt annorlunda. Jag har alltid tänkt att USA inte kan skilja sig så mycket från Sverige rent kulturmässigt, men jodå, det gör det. Det må endast vara småsaker som att det endast är svarta människor som jobbar med de ”dåliga” jobben. Så som att jobba i skolans cafeteria, städerskor och utomhusarbete. Nu kan jag ju inte yttra mig om det är såhär i hela USA eller endast i the South. En annan väldigt stor skillnad från Sverige är hur trevliga människor är här. Jag kan gå på gatan och folk kan komma fram till mig för de har hört att jag pratat svenska eller sagt ngt med en annan dialekt och fråga mig vart jag kommer ifrån och faktiskt prata med mig ett tag om just det. Folk här är även otroligt hjälpsamma. Jag skulle här om dan till ett av alla husen här på campus för att fixa med min nyckel. Jag hade ingen aning vart just detta hus låg och frågade därför en tjej om hon kunde visa mig vägen. Istället för att bara svara hur jag skulle ta mig dit så gjorde hon mig sällskap och såg till att allt löste sig med min nyckel.
Staden Charleston är otroligt vacker. Det är inga skyskrapor eller liknande, utan väldigt många gamla hus i riktig ”southern style”. Staden är mycket större än vad jag hade tänkt mig då den är uppdelad i flera stadsdelar. Just där jag bor tar det kanske en kvart att gå ner till havet, vilket är helt otroligt! Jag bor mitt i campus som består av kanske 6 kvarter eller liknade och är enligt mig väldigt stort. Men enligt mina amerikanska vänner så är just detta campus relativt litet för att vara ett state college.
En av alla gator i Charleston
Havet
Kvällsutsikt från mitt dorm
US and A
Okej, sista inlägget var den 26e mars vilket var ett jävla bra tag sen. Jag skulle kunna predrika om att jag är otroligt ledsen över att jag inte bloggat på så länge, men då skulle jag ju ljuga. Jag skulle kunna säga screw you, jag har levt mitt liv, för det har jag iof, men tid finns det ju alltid.
Idag är det den tredje januari 2012, vilket betyder att jag flyttar till landet snabbmat imorgon och ska bo i ett litet collagerum delat med någon annan människa i fem månader. Jag som aldrig bott med någon i hela mitt liv är ju lite orolig över denna situation. Kommer jag inte hem så får vi hoppas på att det är pga att jag fallit hopelessly in love med nån snygg amereikan eller att the big apple har tagit mig med storm och jag vägrar flytta därifrån. Inte att jag är fast i ett kvinnofängelse misstänkt för mord på min rumskamrat och säkerligen lite terrordåd eftersom jag är ju endå kurd.
Min plan är väl att jag på något sätt ska försöka hålla mina nära och kära lite uppdaterade via kära bloggen. Om planen kommer slutföras är ju en annan femma, får bli att ta en utvärdering på sakfrågan när jag kommer hem. Nu ska jag fortsätta att försöka packa för sex månader i en väska som endast får väga 23 kg. Förhoppningsvis så skriver jag nästa gång från Obamas hemland, om jag nu kommer in.
På praktiken
S - Ahmed, jag vill spela monopol..!
A - Jag spelar inte med dig längre.. (jag har nämligen slagit honom hårt de senaste gångerna)
S - Men kom igen då.. Jag åker ju snart (hundögon på)
A - Aaah, okej då. Fan jag kommer ju sakna dig.
Fint man kan ha det på sin praktikpalts. Och ja, jag kommer sakna alla här, väldigt mycket.
.
Igår fick jag svar. Jag har inte varit så nervös när jag gick och la mig kvällen innan på länge. För det var ingen nervöshet som jag är van vid. Det var inget pirr i magen för att du ska träffa någon speciell, inga fjärilar innan man tar första klivet upp på scen. Det var något annat. Det var som att maillet jag väntade på skulle bestämma hur mina kommade år kommer se ut. Och det gjorde den. Våren 2012 kommer jag befinna mig i Charleston, South Carolina, Usa.
Jag kan fortfarande inte fatta det.
Jag kan fortfarande inte fatta det.
Livet på andra sidan.
Jag är förvirrad. Och ju mer jag tänker på det desto mer förvirrad blir jag.
Imorgon ska jag få svar gällande utlandstudier. Ju mer jag tänker på det desto mera velig blir jag. Vill jag till USA, eller vill jag till Frankrike? Eller kanske till Hong Kong? Vill jag sen leva vidare i USA, eller lära mig franska, eller bara resa runt i Asien? Fan vet jag. Jag vet bara att jag vill utomlands. Inget mer. Sen tar jag ju examen. Okej, det är ett år tills dess, men fortfarande. Jag är tjejen om gillar att hålla koll. Jag vill veta vad som ska ske. Vad som väntar runt hörnet.
Det enda jag vet att jag vill är att fortsätta plugga på Berghs och få läsa AD. Men nu känns det veligt det med. Detta för att jag igår blev erbjuden jobb som AD på min praktikplats. Alltså i Kurdistan.
Mitt drömjobb. Ja.
Mitt drömland. Nej.
Hur fan gör jag? Det jag vet är att jag ska slutföra min utbildning. Inget ska stoppa mig att ta min examen. Men sen då. Ska jag leva livet utomlands innan Berghs? Eller ska jag flytta till Kurdistan och jobba och sen efter ett par år plugga Berghs, eller ska jag skita i kurdistan, eller skita i Berghs? Fan, det är mycket som surrar igenom mitt huvud just nu. Nu lägger jag allt detta på hyllan, iaf tills imogon då jag vet vilket land jag ska plugga min 6e termin på. Då kanske resten faller på plats..
Imorgon ska jag få svar gällande utlandstudier. Ju mer jag tänker på det desto mera velig blir jag. Vill jag till USA, eller vill jag till Frankrike? Eller kanske till Hong Kong? Vill jag sen leva vidare i USA, eller lära mig franska, eller bara resa runt i Asien? Fan vet jag. Jag vet bara att jag vill utomlands. Inget mer. Sen tar jag ju examen. Okej, det är ett år tills dess, men fortfarande. Jag är tjejen om gillar att hålla koll. Jag vill veta vad som ska ske. Vad som väntar runt hörnet.
Det enda jag vet att jag vill är att fortsätta plugga på Berghs och få läsa AD. Men nu känns det veligt det med. Detta för att jag igår blev erbjuden jobb som AD på min praktikplats. Alltså i Kurdistan.
Mitt drömjobb. Ja.
Mitt drömland. Nej.
Hur fan gör jag? Det jag vet är att jag ska slutföra min utbildning. Inget ska stoppa mig att ta min examen. Men sen då. Ska jag leva livet utomlands innan Berghs? Eller ska jag flytta till Kurdistan och jobba och sen efter ett par år plugga Berghs, eller ska jag skita i kurdistan, eller skita i Berghs? Fan, det är mycket som surrar igenom mitt huvud just nu. Nu lägger jag allt detta på hyllan, iaf tills imogon då jag vet vilket land jag ska plugga min 6e termin på. Då kanske resten faller på plats..
Konsten att sitta barnvakt.
Igår skulle jag vara en snäll brorsdotter och ta hand om mina söta kusiner. Det började med 3 stycken mellan 6 och 12 år vilket inte var så svårt. Jag satte på toy story 3 och gav dem en kortlek och de underhöll sig ganska bra. Det gick så bra att jag tom kunde somna till ett tag utan problem. Fina ungar alltså. Men efter den fina fröjden som jag haft så kom min faster med hennes barn med som är 2 och 3 år gamla. Från 3 barn hade jag helt plötsligt 5 barn att ta hand om. Då blev det helt plötsligt cirkus. Det flög färgpennor, de drog i mitt hår och använde mig som klätterställ. Inte så uppskattat från min sida kan jag ju säga. Efter nån timme till kom min faster tillbaka och tog hem de två småbarnen och helt plötsligt blev allt lugnt igen. Ellen nästan. Prompt skulle mina kusiner se på skräckfilm. Där satt jag, med 3 av mina kusiner och kollar på Darg me to Hell, i en soffa och myste ganska rejält. Visst så blev det en del hoppar under filmens gång. Men som unge får man skylla sig själv om man prompt ska kolla skräckfilm.
Jag tror att jag kommer bli en utmärkt mor nån dag, men inte idag.
14 mars.
Håller aldrig koll på dagarna här. Upptäckte precis att det är måndag idag.
Jasså, jag trodde det var onsdag. Varför? För att jag jobbar vanligtvis 6 dagar i veckan. Ledig fredag, jobb lördag till torsdag. Förstår ni nu min förvirring? När jag går in på facebook och ser alla folk som peppar inför kvällens festligheter måste jag alltid tänka om en gång innan jag fattar. Aha, det är helg.
Jasså, jag trodde det var onsdag. Varför? För att jag jobbar vanligtvis 6 dagar i veckan. Ledig fredag, jobb lördag till torsdag. Förstår ni nu min förvirring? När jag går in på facebook och ser alla folk som peppar inför kvällens festligheter måste jag alltid tänka om en gång innan jag fattar. Aha, det är helg.
Nej, nu börjar jag ju sakna Sverige alltså. Jag saknar mitt hem, mina vänner och min vardag. Fast är jag varit här i 2 månader nu så förstår jag fortfarande inte vardagen här. Inga rutiner, inga bestämda tider, inga planer. Det känns mer som att jag är på jobb/familj semester. Då man inte har några måsten men fortfarande någonstans saknar lite att komma tillbaka till verkligheten, fast det är skönt för stunden så vill man fortfarande komma till sina rutiner.
En vecka kvar!
Jag känner mig som en liten flicka igen. Som när mina föräldrar sa till mig att - nu åker vi till stallet Shara, sen blir åker vi och köper godis till ikväll. Då var jag en glad liten tjej.
Ja, ungefär så känner jag nu, förutom att min känsla har hållit sig sen i söndags. Vad är det som händer då? Jo, den 16e februari är det planerat sen länge tillbaka att min bror ska komma till Kurdistan. Men nu är det inte bara det som sker utan även min fina Ellen kommer samtidigt! Fattar nu i vilket extas jag är i? Hon kommer hit, till kurdistan, iraq liksom...! gladtjejikurdistan_90
Från den fösta kvällen jag och Ellen faktiskt hängde.
Från den fösta kvällen jag och Ellen faktiskt hängde.
Tagen på Bonna, 2009 då vi båda vägrade att kolla på moraträsk live.
Hår alltså..
Jag börjar bli väldigt sugen på att raka av mig det. Jag börjar tom tänka på att bära slöja, bara för att slippa det. Fast åt andra sidan så måste jag ju typ fixa en helt ny garderob om jag skulle börja bära slöja. Lite ovärt när det endast gäller hår...
Igår skulle jag iaf klippa min lugg. Själv. Glöm att jag vågar be en frisör klippa mig här.. Sist så jag gjorde det (okej det var för typ 4 år sen, men iaf) så klippte dem hela mitt hår på 5 min. 5 min! Mitt dåvarande långa och tjocka hår tåg dem 5 min att klippa. Helt sjukt.
Iaf så klippte jag min lugg igår. Det börjar med att vi bara har extremt dåliga saxar hemma som inte riktigt klippte någe bra.. Så efter ett hack i luggen så kom nagelsaxen fram. Fortsätter klippa lite då det blir vart svart. Igen el kvar. Dame it. Jag kan ju inte bara sluta klippa håret då så jag tar fram batterilampan och klipper lite på måfå. Resultatet måste jag ändå säga är relativt bra med tanke på omständigheterna. Men här kommer den andra grejen. Tror ni inte att varmvattenbredaren går sönder igen så jag inte kan duscha? Åååh jo. Det bästa här är också att senast jag tvättade håret var i lördags. Lördag som i januari månad den 29e. Det var februari månad den 1a. Jag var inte glad.
Igår skulle jag iaf klippa min lugg. Själv. Glöm att jag vågar be en frisör klippa mig här.. Sist så jag gjorde det (okej det var för typ 4 år sen, men iaf) så klippte dem hela mitt hår på 5 min. 5 min! Mitt dåvarande långa och tjocka hår tåg dem 5 min att klippa. Helt sjukt.
Iaf så klippte jag min lugg igår. Det börjar med att vi bara har extremt dåliga saxar hemma som inte riktigt klippte någe bra.. Så efter ett hack i luggen så kom nagelsaxen fram. Fortsätter klippa lite då det blir vart svart. Igen el kvar. Dame it. Jag kan ju inte bara sluta klippa håret då så jag tar fram batterilampan och klipper lite på måfå. Resultatet måste jag ändå säga är relativt bra med tanke på omständigheterna. Men här kommer den andra grejen. Tror ni inte att varmvattenbredaren går sönder igen så jag inte kan duscha? Åååh jo. Det bästa här är också att senast jag tvättade håret var i lördags. Lördag som i januari månad den 29e. Det var februari månad den 1a. Jag var inte glad.
Så mitt hår var smutsigt, min lugg var klippt på måfå och jag kunde inte göra så mycket så jag gick och la mig. Imorse fick pappa koka vatten så jag kunde tvätta mitt skatbo. Efter att jag endast tvättat håret (japp, jag fick huka mig på golvet i badrummet samtidigt som pappa hällde vatten över mitt hår) så var jag lite gladare. Men så kom den sista smällen. Någon gång under natten kom elen tillbaka och stannade även kvar en stund på morgonen. Samtidigt som jag kommer upp på mitt rum så försvinner den. Fy fan vad förbannad jag blev.
Så idag har jag kommit till jobbet i blött hår med en något ojämn och kort lugg. Jag har haft bättre hårdagar känner jag...
Så idag har jag kommit till jobbet i blött hår med en något ojämn och kort lugg. Jag har haft bättre hårdagar känner jag...
Red Fox
Praktiken är äntligen igång! Jag jobbar numera på reklambyrån Red Fox där jag (av min handledare) blir presenterad som det jag alltid velat jobba som: Art Director. Hur bra?!
Jag älskar det här. Jag får jobba fritt med ett projekt och kunderna gillar det jag gör. Japp, jag har det bra.
Just nu sitter jag och gör inte så mycket. Mest sitter jag här och väntar på att ett möte ska sätta igång och svar på lite mail. Men det gör tydligen inte så mycket. "Idag är en dag du kan ta det lugnt Shara" säger min handledare. Varför? Jo för att vi är mitt i en kontorbyte, datorer förflyttas och möbler köps in. Så jag sitter här, kollar på när en massa killar sliter med att ena lampan tänds när man trycker på knappen samtidigt som den andra släcks. Mycket intressant måste jag säga..
Jag älskar det här. Jag får jobba fritt med ett projekt och kunderna gillar det jag gör. Japp, jag har det bra.
Just nu sitter jag och gör inte så mycket. Mest sitter jag här och väntar på att ett möte ska sätta igång och svar på lite mail. Men det gör tydligen inte så mycket. "Idag är en dag du kan ta det lugnt Shara" säger min handledare. Varför? Jo för att vi är mitt i en kontorbyte, datorer förflyttas och möbler köps in. Så jag sitter här, kollar på när en massa killar sliter med att ena lampan tänds när man trycker på knappen samtidigt som den andra släcks. Mycket intressant måste jag säga..
Nej, jag tar väl en kopp the till...
I-landsproblem
Jag har landat, jag lever.
Här är det varmt om dagarna och kallt om nätterna. Så kallt att två tjocka täcken behövs samtidigt som ACn kör på högsta värme. Ganska kallt alltså. Fast ganska mysigt samtidigt. Jag gillar att få burra upp mig framför oljelampan som brinner förfullt så fort vi kommer hem.
Problem har dock uppståt. De senaste dagarna har vi inte haft ngn el på morgonen. Ingen el = ingen plattång och ingen plattång = rufsig Shara. Men det är ju smällarna man får ta. Men det jobbigaste var nog igår kväll. Jag skulle jobba mig runt mitt hårproblem jag har på morgonen genom att duscha och platta innan jag gick och la mig. Det här skulle funkat jättebra i praktiken om det inte vore så att vår varmvattenbredare gick sönder. Alltså inge varmvatten och ingen dusch för min del. Nu är jag sådär mysigt fet i håret som en tofs får hjälpa mig att dölja.
Igår började praktiken. Zagros som enligt pappa skulle vara helt förberedda på att jag skulle komma var så klart inte det alls men fortfarande riktigt glada att jag kom. Jag blev runtvisad samtidigt som de inser att jag är på fel avdelning. Reklamavdelningen ligger på andra sidan stan och de som jobbade där skulle sitta på möten hela dagen.
Nu ska jag ta mig en kopp the (4e för dagen) och vänta på att praktiken ska ringa mig så jag får sätta igång.
Det här kan nog bli riktigt bra!
Resor, resor och åter resor.
Att få vara hemma och bara njuta var ett tag sen. Att bara få bona in mig i min nya lägenhet och bara njuta, det hinner jag inte med. Okej, nu ska jag inte klaga, men vill alltid få det man inte har. Det är ju så vi människor funkar.
Hela julen bestod av flytt, jobb och resa för min del. Först blev det till Katrineholm över juldagen och sedan Stockholm över nyår. Här klagar jag inte, för oj vad bra jag hade det! Att få träffa mina fina vänner hemifrån en sista gång innan praktiken var guld värt.
Nyår var precis som jag ville att det skulle vara. Jag och fina vänner i ett hus med massa vin. Fin ska det va.
Nu är jag precis hemkommen från Val Thorens. Detta klagar jag absolut inte över, för det var en grym resa. Åka buss i 27 timmar är väl sådär, men att få åka skidor i alperna med ett järngäng tackar ju fan ingen nej till.
Imorgon bär det av till Stockholm igen, denna gång bara över natten. Flyga till Kurdistan på onsdag ser jag både fram emot och ångrar. Jag har drömpraktikplatsen, det har jag. Men att få allt annat att funka där känns just nu lite ostabilt. Tre månader utan mina fina vänner kommer bli jobbigt, men det får skype lösa.
Nästa gång jag skriver kommer jag troligen befinna mig i Kurdistan, så på återseende!
Dagen innan
Imorgon är dagen då ingens mobil kommer fungera. Dagen som alla klär upp sig, käkar något gott och ger ut en massa löften. Nytt år, nya tag.
Jag gillade 2010 men jag vet att nästa år kommer det hända mycket. Jag har en riktigt blandad känsla inför det nya året, både på gott och ont. Jag vet inte riktigt om jag vill kasta mig in i det eller bara gömma mig under täcket.
2011 blir året jag kommer åka ut på praktik, skriva c uppsats och flytta ifrån Jönköping. Vuxna grejer som får mig att fundera på om jag kanske borde sluta sova med mitt gosedjur?
En sak är jag nöjd med. För första året har jag lyckats med mitt nyårslöfte. Jag kan numera nudda marken med mina händer utan att behöva böja på knäna. Nästa år blir det ätt lära mig att sticka raggsocker. Varför sätta löften som man i princip aldrig lyckats hålla när man kan sätta lätta löften som faktiskt är möjliga?
Gott nytt år på er!
